Granskning: Så mycket lovar partierna för naturen och klimatet

Fossila bränslen står för den absoluta merparten av mänsklig klimatpåverkan, och måste fasas ut för att hejda den globala uppvärmningen. Trots satsningar på förnybar energi och klimatomställning är Sverige fortfarande beroende av fossila bränslen, inte minst för transporter och industri. Vårt resterande utsläppsutrymme minskar i rasande takt och vi behöver nu ta tag i det största problemet – förbränning av fossila bränslen. Rådande ekonomiska styrmedel kan ta oss en bit, men inte hela vägen fram. Genom att besluta om ett slutdatum för användningen av fossila bränslen får alla samhällets aktörer en tydlig signal som påskyndar och underlättar utfasningen. Naturskyddsföreningen har visat hur ett nationellt fossilförbud kan genomföras inom ramen för EU-rätten, och användas för att få fler länder att följa efter.

Förslag: Inför ett förbud mot fossila bränslen från och med år 2030.

Kolsänkor är system för att binda och lagra koldioxid. För att nå klimatmålen krävs utöver minskade utsläpp också att kolsänkor och kolförråd skyddas och utökas, utan att samtidigt orsaka negativa konsekvenser för ekosystem och biologisk mångfald. Naturliga klimatlösningar, vilket innebär att kolinlagringen i ekosystem ökas genom att återställa eller skydda dem, är en lovande metod i detta hänseende. Sverige saknar i dagsläget en sammanhållen politik för naturliga klimatlösningar som främjar biologisk mångfald och klimat. För att behålla ledartröjan i klimatarbetet och ta höjd för skogs- och jordbrukets effekter på klimatet behövs ett mål för att öka kolsänkorna i Sverige.

Förslag: Besluta om ett mål om att minst fördubbla kolsänkan i svenska ekosystem till år 2030

Riksdagen har antagit målet att de svenska utsläppen ska minska med minst 85 procent till 2045 jämfört med 1990. För den globala uppvärmningen är det dock halten växthusgaser i atmosfären som spelar roll, inte när utsläppen når noll. För att ett klimatmål ska vara relevant måste det därför också säga något om hur stora utsläppen kan vara fram till dess. Det brukar liknas vid en budget. Flera kommuner och regioner har antagit egna koldioxidbudgetar, men utan en nationell koldioxidbudget riskerar Sveriges långsiktiga klimatmål att tappa kraft.

Förslag: Anta en koldioxidbudget för Sverige i linje med Parisavtalets temperaturmål, baserad på IPCC:s sjätte utvärderingsrapport publicerad 2021—2022 och en globalt rättvis fördelning av utsläppsutrymmet.

Vägtrafik orsakar samhällskostnader för miljöpåverkan, olyckor och upprätthållande av infrastruktur. Idag betalas de kostnaderna till stor del genom en rak beskattning av drivmedel. Framtidens vägtransporter förväntas i allt högre utsträckning vara elektrifierade och dagens fossila drivmedel fasas ut. Det minskar den direkta klimatpåverkan. Men vägtrafik orsakar även andra kostnader kopplade till buller, hälsoskadliga partiklar från däck och vägbana, markintrång, olyckor, trängsel, samt kostnader för infrastruktur. Kostnader måste då finansieras på ett nytt sätt, förslagsvis genom skatt på såväl svenska som utlandsregistrerade fordon i rörelse som anpassas efter varje fordons miljöpåverkan. Idag betalar alla samma bensin och dieselpris oavsett var bilen körs, differentierad vägskatt möjliggör högre beskattning i städerna och lägre på landsbygden.

Förslag: Inför differentierad vägskatt för lastbilar och personbilar.

EU:s utsläppshandelssystem ETS är ett av unionens viktigaste klimatstyrmedel, och är av stor betydelse även för genomförandet av de svenska klimatmålen. Nu pågår en översyn av systemet som ska vara färdig 2023. EU:s klimatmål är för lågt satta för att leva upp till ambitionsnivån i Parisavtalet, som innebär att EU:s utsläpp behöver vara nära noll år 2035. Men i dag styr utsläppshandeln inte ens mot de lågt satta målen. Både skärpta mål och förbättringar av systemet behövs därför. Med dagens system minskar utsläppsutrymmet med 2,1 procent per år vilket leder till nollutsläpp först 2058. EU:s nya klimatmål om att minska utsläppen med 55 procent till 2030 kräver enligt EU-kommissionen en årlig minskning med minst 4,2 procent. Det skulle innebära nollutsläpp först kring 2045. För att klara Parisavtalets 1,5-gradersmål måste utsläppen minska snabbare. Det krävs därför beslut om en omfattande engångsreduktion av antalet utsläppsrätter samt en kraftig skärpning av den årliga minskningen, den så kallade årliga linjära reduktionsfaktorn.

Förslag: Verka för att EU beslutar om en tillräcklig skärpning av den årliga linjära reduktionsfaktorn inom EU:s utsläppshandel ETS i kombination med en engångsreduktion av antalet utsläppsrätter, så att EU:s utsläpp minskar i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål

Sveriges fossilfria elproduktion gör stor klimatnytta, såväl inom landet som utomlands genom export. Sveriges elexport ökar dessutom tack vare den snabba utbyggnaden av vindkraft runt om i landet. Även solelen ökar snabbt. Att bygga förnybart är både snabbare och billigare än att bygga kärnkraft. Trots det är det ofta kärnkraft som prioriteras i politiska debatter, vilket tar fokus från den politik som krävs för att klara klimatomställningen, som energi- och transporteffektivisering. Satsningar på utbyggnad av elnät, energieffektivisering och ökad flexibilitet gör betydligt större nytta för att möjliggöra elektrifiering av svensk industri och transporter samt ökad elexport, än satsningar på ny kärnkraft. I nuläget är den dessutom inte konkurrenskraftig vilket gör eventuella satsningar beroende av statliga subventioner.

Förslag: Rikta inga stöd till livstidsförlängning av existerande kärnkraftverk eller byggande av nya kärnkraftverk.

Skyddade områden är avgörande för att bevara den biologiska mångfalden. Att skydda områden kan också utgöra en klimatåtgärd genom att stärka ekosystemens resiliens mot klimatförändringarna och trygga naturliga kolsänkor. Idag har 15 procent av land och 14 procent av hav ett formellt skydd i Sverige. Skyddet brister dock i geografisk och ekologisk representativitet. Enligt EU:s strategi för biologisk mångfald ska 30 procent av Europas hav och land skyddas till 2030, varav en tredjedel, det vill säga minst 10 procent av havs- och landområdena, ska vara strikt skyddade. Uppdelningen mellan EU:s länder har inte fastslagits. Naturskyddsföreningen anser dock att 30/10-skyddet också ska gälla för Sverige nationellt. Strikt skydd bör innebära ett helhetsskydd där mänskliga aktiviteter som utgör ett hot mot områdets bevarandevärden, såsom gruvdrift, skogsbruk, jordbruk samt fiske och jakt, är förbjudna med undantag för åtgärder som krävs för områdets förvaltning. Alla skyddade områden måste ha tydligt utpekade bevarandemål, en reglering av skadliga verksamheter och en effektiv förvaltning som syftar till att gynna områdets biologiska värden. Därtill krävs långsiktig, tillräcklig och ändamålsenlig finansiering.

Förslag: Besluta om ett långsiktigt och geografiskt representativt skydd av 30 procent av Sveriges hav och land till år 2030, varav minst en tredjedel av detta ges ett strikt skydd.

Havet ser inga gränser, vilket ställer stora krav på samarbete mellan många olika aktörer på olika nivåer - lokalt, nationellt, inom EU och globalt. Hur havet ska nyttjas och bevaras styrs även av mål på nationell och internationell nivå och havspolitiken och havsförvaltningen är uppdelade på många olika politikområden. Beslut om och tillsyn av verksamheter som påverkar havet tas dessutom av olika departement, myndigheter och sektorer. Det saknas alltså såväl helhetsgrepp som gemensamma målbilder och styrmedel, och ingen har en helhetsbild. För att göra havspolitiken mer sammanhållen och långsiktig har Miljömålsberedningen föreslagit en ny havsmiljölag med en utvärderande tvärvetenskaplig funktion. Inspirationen kommer från det klimatpolitiska ramverket. Enligt förslaget ska regeringen varje mandatperiod lägga fram en havsmiljöproposition. Det kan vara en viktig nyckel för att göra havsmiljön till ett långsiktigt prioriterat politikområde, samt säkerställa att Sveriges riksdag och regering tar ett helhetsgrepp om havens miljöproblem.

Förslag: Besluta om en ny havsmiljölag med en utvärderande funktion likvärdig det Klimatpolitiska rådet

Fiske med trål är den vanligaste fiskemetoden i Sverige. Bottentrålning bidrar till att många bottenlevande djur dör och deras livsmiljö förstörs av trålarnas framfart. Bottnarnas förmåga att lagra kol, en enormt viktig funktion för klimatet, påverkas också negativt. Pelagisk trålning – trålning i den fria vattenmassan – kan å andra sidan medföra ett alltför stort uttag av fisk, vilket inte minst har haft negativ påverkan på strömmingen i Östersjön. I dagsläget är trålning tillåtet i princip överallt, med undantag av vissa skyddade områden och delar av området innanför trålgränsen. EU:s gemensamma fiskeripolitik är styrande för hur och var fiske bedrivs, men Sverige har möjlighet att införa nationella regleringar innanför territorialgränsen, det vill säga 12 sjömil. Om fiskeavtal med grannländer är ett hinder, kan de omförhandlas eller sägas upp. Att begränsa trålfisket är en viktig miljöåtgärd som kan bidra till bättre bottenmiljöer, öka kolinlagringen och gynna fiskbestånden. Under 2021 gjorde riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att trålgränsen ska flyttas ut på prov. Tillkännagivandet innehöll dock ett antal undantag, vilket gör att det främst det storskaliga pelagiska fisket som kommer att påverkas medan bottentrålningen på västkusten i stort kommer kunna fortgå.

Förslag: Besluta om utflyttad trålgräns för både bottentrålning och pelagisk trålning till 12 sjömil längs hela Sverige kust med möjlighet att avsätta begränsade trålområden där miljöpåverkan är ringa.

Sedan skogspolitiken utformades för snart 30 år sedan har mycket hänt, bland annat har riksdagen fattat beslut om Sveriges miljömål. Det är emellertid uppenbart att miljömålen inte nås med nuvarande skogspolitik. Medan politiken misslyckas med att styra mot ett ekologiskt hållbart nyttjande av skogen, ökar omvärldens krav på hållbarhet ständigt. Det nyttjande av skogen som följer av dagens politik brister även vad gäller social och ekonomisk hållbarhet. Skogsbruket har inte bara utarmat skogslandskapet utan också gett sämre förutsättningar för samerna att bevara sin kultur och sitt levnadssätt Lönsamheten är låg, vilket i synnerhet påverkar den enskilda markägaren. I jämförelse med för ett halvt sekel sedan är sysselsättningen markant lägre. Det har dessutom resulterat i skogar som är illa rustade att möta klimatförändringarna. Politikens oförmåga att hantera utmaningarna har orsakat en polariserad debatt och växande konflikter. Läget kräver en bred översyn av skogspolitiken, vilket tydliggjordes i Skogsutredningen 2019. Det är hög tid att politiken tar ett helhetsgrepp om skogsfrågan och börjar styra mot omställning till ett naturnära och hållbart skogsbruk.

Förslag: Besluta om en bred översyn av skogspolitiken för att Sverige ska kunna nå riksdagens miljökvalitetsmål samt leva upp till EU:s naturvårdsdirektiv och kommande EU-krav om ökad kolsänka.

Offentligt ägda bolag och myndigheter spelar en viktig roll i arbetet med att skapa en hållbar förvaltning av skogen vilket är en förutsättning för att nå Sveriges miljömål, inklusive att upprätthålla ekosystemtjänster. Statligt ägda Sveaskog som är Sveriges största skogsägare har höga hållbarhetsambitioner men brister ofta i implementeringen. Såväl miljörörelsen som urfolket samerna har i många år kritiserat Sveaskog för bland annat avverkningar av skyddsvärda skogar, bristande transparens och för att kraftig försvåra för samernas grundlagsskyddade rättigheter att nyttja mark och vatten för renskötseln. För att Sveaskogs verksamhet ska kunna bedrivas på ett hållbart sätt som styr mot miljömålen måste uppdragsbeskrivningen reformeras och avkastningskravet sänkas. Även förvaltningen av skog som ligger under Statens Fastighetsverk och Fortifikationsverket behöver ses över i syfte att nå miljömålen. Det statliga skogsinnehavet uppgår till 17 procent av all skog i Sverige. Det finns en stor potential att snabba på arbetet med att nå såväl nationella mål som internationella åtaganden, om all den statliga marken nyttjas för skydd, restaurering eller inbyten.

Förslag: Ersätt avkastningskravet för Sveaskog med ett generellt samhällsuppdrag till alla de statliga skogsförvaltarna som styr mot att nå de miljömål och internationella åtaganden som rör skog.

Ekologisk produktion är en integrerad del av det svenska lantbruket och har under lång tid framgångsrikt kombinerat matproduktion och minskad negativ miljöpåverkan. Det bidrar direkt till miljömål som ett rikt odlingslandskap och en giftfri miljö. I ekologisk produktion används ytters få bekämpningsmedel och ingen konstgödsel. Den pågående krisen för ekosystem och biologisk mångfald ökar behovet att ställa om matproduktionen till ekologisk odling. Därför har EU:s från jord till bord-strategi 25 procent ekologisk areal till år 2030 som mål. Sverige har geografiskt givna fördelar för ekoproduktion och bör därför ha än högre ambitioner. För ett långsiktigt arbete med att stärka ekolantbrukets bidrag till en hållbar livsmedelskedja vore riksdagsbundna mål om ekologisk produktion och konsumtion ett sätt att tydliggöra de politiska ambitionerna gentemot branschen. Idag omfattar ekologiskt jordbruk 20 procent av jordbruksarealen i Sverige och ekologiska livsmedel utgör cirka 38 procent av konsumtionen i offentlig sektor.

Förslag: Besluta om riksdagsbundna mål om minst 30 procent ekologiskt brukad areal och 60 procent ekologiskt i offentlig livsmedelskonsumtion till år 2030.

Naturbetesmarker och slåtterängar utgör odlingslandskapets mest artrika miljöer. Biologisk mångfald är i sin tur en förutsättning för såväl ekosystemtjänster, framtida livsmedelsproduktion som resiliens mot klimatförändringar. Samtidigt fortsätter betesmarkerna att växa igen i Sverige. För att vända trenden behöver en större areal gräsmarker skötas med bete, och igenvuxna marker behöver restaureras. Det förutsätter att det är ekonomiskt möjligt för lantbrukare att hålla djur på dessa marker. Dagens miljöersättning täcker inte kostnaderna för att hålla djur på bete, enligt Jordbruksverkets beräkningar, trots höjningen i nya förslaget till strategisk plan. Det finns även många betesmarker som inte passar in inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP), där ett kompletterande nationellt stöd kan fylla en viktig roll.

Förslag: Inför full kostnadstäckning (maximal ersättningsnivå) inom miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar.

Användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbrukslandskapet innebär risker både för människors hälsa och för miljön. Bekämpningsmedel är ofta giftiga för fler organismer än vad de är framtagna för att bekämpa. De stannar inte heller på åkrarna där de används, utan kan färdas långa avstånd via jord och i vattendrag och påverka djur och växter. Sverige har länge haft en målsättning om att minska hälso-och miljöriskerna med användningen av
bekämpningsmedel, men trots detta har riskerna inte minskat på 25 år. Det beror bland annat på en ineffektiv bekämpningsmedelsskatt, som missgynnar medel med låg risk, och i stället styr användningen mot mer farliga preparat. Två statliga utredningar (SOU 2003:9 och SOU
2017:102), har konstaterat att den nuvarande skattemodellen har varit ett ineffektivt verktyg för att minska riskerna, men trots detta har ingen förändring skett. Samtidigt visar erfarenheter från våra nordiska grannländer att en riskdifferentierad skatt på bekämpningsmedel effektivt kan styra användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket mot mindre farliga preparat.

Förslag: Besluta om införande av en skatt på bekämpningsmedel där skattesatsen sätts utifrån preparatens risker för hälsa och miljö.

Konsumtion av såväl prylar som tjänster orsakar utsläpp och ökar resursanvändningen. Sveriges och svenskarnas sammantagna konsumtion av råvaror är stor och behöver minska. Sveriges materialfotavtryck uppgick enligt SCB till 255 miljoner ton år 2020, vilket motsvarar nästan 25 ton per invånare. Det globala genomsnittet är 12 ton per person, medan det i ett låginkomstland bara är 2 ton per invånare. Användningen av både förnybara och icke-förnybara resurser behöver minska i samhället, genom både minskad konsumtion och ökad resurseffektivitet.

Enligt en rapport från det tyska Naturvårdsverket (2018) behöver materialfotavtrycket hållas inom gränsen 5–8 ton /capita och år till år 2050. För Sveriges del innebär det att vårt materialfotavtryck behöver minska med 70–80 procent till år 2050, för att kunna hålla oss inom den planetära gränsen för hållbar resursanvändning.

Förslag: Anta ett mål om minst 75 procents minskning av materialfotavtrycket i Sverige till år 2050.

PFAS är en grupp mycket svårnedbrytbara ämnen som sedan 50-talet använts till en rad olika ändamål. Dessa kemikalier finns spridda över hela jordklotet och så gott som alla människor har PFAS i sitt blod. Främsta källan är mat och dryck, eftersom naturen är förorenad av PFAS. Nya rön visar att PFAS-ämnen ger negativa hälsoeffekter redan vid mycket låga halter, som är vanligt förekommande i blodet på Sveriges befolkning. Samtidigt visar ett flertal kartläggningar att dricksvattnet på flera orter i Sverige innehåller så höga halter av PFAS att befolkningen riskerar att få i sig mer än vad den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) anser vara säkert. På EU-nivå förbereds nu ett förbud mot alla PFAS-ämnen, men det kommer inte att lösa problemet med de höga halterna som redan finns i svenska dricksvattentäkter. För att skydda befolkningen i drabbade områden behövs även andra insatser här och nu. Att installera kolfilter eller investera i annan reningsteknik är dock mycket kostsamt för vattenverken, varför staten behöver avsätta pengar till kommunerna för åtgärder som säkerställer ett rent dricksvatten.

Förslag: Öronmärk statliga medel för rening av dricksvatten i kommuner där halterna av PFAS överskrider det hälsobaserade riktvärdet från den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

Sedan januari 2021 behöver alla företag som producerar artiklar och produkter, eller släpper dem på EU-marknaden, redovisa innehållet av särskilt farliga ämnen (SVHC-ämnen) till den europeiska databasen för särskilt farliga ämnen (SCIP-databasen). Redovisningsreglerna kommer dock inte åt privatpersoners import via den växande näthandeln. Artiklar och produkter med farliga kemikalier fortsätter därför att oreglerat flöda in till Sverige och EU. Detta underminerar arbetet för giftfria materialflöden i den cirkulära ekonomin, och i slutändan målet för giftfri miljö. Tillgången till information om farliga kemikalier i privatimporterade varor behöver därför vara densamma som för företagsimporterade varor.

Förslag: Uppdra åt Kemikalieinspektionen att undersöka och ge förslag på hur privatimporterade produkters innehåll av farliga kemikalier ska deklareras.

Sverige uppfyller idag endast 1 av 16 miljömål. Klimatkrisen och naturkrisen är allvarliga hot mot vår gemensamma framtid. Skattesystemet ett viktigt verktyg för att skapa det samhälle vi

vill ha, både genom att ge finansiering till gemensamma ändamål och genom att styra i hållbar riktning. Skattesystemet behöver reformeras för att understödja en effektiv miljöpolitik, i stället för att som nu delvis verka i rakt motsatt riktning genom att subventionera ohållbara metoder. Behovet av en skattereform har lyfts av flera politiska partier då det sedan den senaste stora skattereformen i början av 1990-talet har införts en rad förändringar och undantag, samtidigt som samhället har genomgått stora förändringar med bland annat digitalisering och EU- medlemskap. I en internationell jämförelse har Sverige hög skatt på arbete, låg skatt på fastigheter och kapital, medan moms och bolagsskatt motsvarar genomsnittet. Miljöskatternas andel är drygt 2 procent av BNP, vilket är lägre än genomsnittet inom EU.

Det behövs en genomgripande skattereform som följer principen om att förorenaren betalar, som innebär att alla miljö- och klimatskadliga subventioner avskaffas och som styr mot Sveriges miljö- och klimatmål.

Förslag: Genomför en genomgripande skattereform som tydligt styr mot miljömålen.

Ett allvarligt problem för miljön är att vi i Sverige har ett system med evighetstillstånd för miljöfarlig verksamhet. När ett bolag väl fått ett tillstånd enligt miljöbalken, kan det fortsätta med sina utsläpp i decennier. Det innebär att många industrier idag har tillstånd som skyddar en föråldrad processteknik och upprätthåller höga utsläpp. Detta drabbar inte bara klimatet utan även miljön i övrigt, till exempel genom utsläpp som orsakar luft- och vattenföroreningar. När miljöbalken antogs av riksdagen var avsikten att tidsbegränsade tillstånd ”i stor utsträckning” borde kunna användas, särskilt när det gällde stora verksamheter med kraftig miljöpåverkan. Det skulle underlätta införandet av bästa möjliga teknik och vara i linje med våra internationella åtaganden. Trots detta cementerades praxis i domstolen för det motsatta, det vill säga evighetstillstånd som bara ändras när bolagen själva önskar det. Det är hög tid för en reform mot de förhållanden som råder i många andra länder, där tidsbegränsade tillstånd är norm.

När en anläggning prövas, i sin helhet eller för en tillbyggnad, ska domstolen i normalfallet ge ett tidsbegränsat tillstånd för hela verksamheten.

Förslag: Inför tidsbegränsade tillstånd för miljöfarlig verksamhet som har en inte försumbar inverkan på miljömålen.

Nästan en femtedel av Sveriges bostäder byggdes under miljonprogrammet. Många av dessa fastigheter är i stort behov av renovering och energieffektivisering. Boverket har uppskattat behoven till uppemot 500 miljarder kronor. Samhällsekonomiskt och miljömässigt skulle energirenovering av miljonprogramshusen samtidigt innebära stora besparingar och vinster. Med väl utformade statliga styrmedel kan fastighetsägarna ges incitament att kraftfullt sänka energianvändningen. I likhet med den danska satsningen på gröna renoveringar under åren 2020–2026 bör renoveringsåtgärderna utformas så att de får positiva effekter för miljö, klimat och hyresgäster. Analyser som konsultföretaget Tyréns gjort visar att investeringar i klimatanpassning och integrerade ekosystem i miljonprogrammet kan skapa viktiga sociala och ekologiska synergieffekter, såsom ett ökat lokalengagemang och högre fastighetsvärden. Jämfört med innerstadsmiljöer har många miljonprogramsområden bättre förutsättningar för naturbaserade åtgärder för klimatanpassning och biologisk mångfald, med stora öppna ytor och mindre hårdgjord mark. Här finns nu en unik chans att halvera energianvändningen, öka trivseln och förbättra förutsättningar för biologisk mångfald i närmiljön utan att lägga kostnaden på hyresgästerna.

Förslag: Satsningar i miljardklassen på statliga styrmedel för gröna renoveringar i miljonprogramsområdena.

Den offentliga upphandlingen i Sverige omsätter mer än 800 miljarder per år, vilket motsvarar ungefär en femtedel av Sveriges BNP. Målsättningen i den nationella upphandlingsstrategin är att inköp ska användas som ett strategiskt verktyg för att nå miljömålen. Trots detta visar Naturvårdsverkets senaste utvärdering att Sverige missar 15 av 16 miljökvalitetsmål. Ett förslag till skärpt upphandlingslagstiftning presenterades hösten 2021 och föreslås träda i kraft under 2022. Ambitiösa nationella mål, företrädesvis tillsammans med skärpt lagstiftning, stärker den offentliga upphandlingens strategiska roll för att bidra till att miljömålen uppnås. Att ställa relevanta miljökrav i offentlig upphandling förutsätter både kompetens och ekonomiska resurser. Numera är det möjligt att i upphandling efterfråga miljömärkning. Miljömärkning är ett resurseffektivt sätt för upphandlaren att ställa ambitiösa miljökrav, då märkningsorganisationen står för både kravutveckling och uppföljning. Trovärdigheten ökar också genom att en oberoende part, och inte producenten själv, granskar produkten eller tjänsten efter fastställda kriterier. Genom att anta ett mål för miljömärkta produkter och tjänster i den offentliga upphandlingen kan den i högre utsträckning bidra till att miljökvalitetsmålen nås.

Förslag: Anta ett siffersatt nationellt mål för andelen offentligt upphandlade produkter och tjänster som ska vara miljömärkta med en tredjepartsmärkning.

Enligt FN:s klimatkonvention är industriländer skyldiga att bistå utvecklingsländer med klimatfinansiering. Finansieringen är avgörande för att låginkomstländer ska kunna genomföra nödvändiga klimatåtgärder och uppnå de globala målen i Agenda 2030 för hållbar utveckling. Finansieringen ska utgöras av nya och additionella medel, och på ett välbalanserat sätt stödja både utsläppsminskningar och klimatanpassning. Klimatfinansiering ska inte urholka och konkurrera med stöd till fattigdomsbekämpning och andra områden inom den globala hållbarhetsagendan, inte minst eftersom hela agendan bidrar till minskad sårbarhet för klimatförändringen.

Förslag: Etablera additionella budgetmål för Sveriges finansiering av klimatåtgärder inom biståndet